De va ett tag sen ja skrev, men nu lägger ja in ett inlägg.
Den 14 april i dag. Hm hur känner ja mej? Ledsen, Arg, Förtvivlad, Glad ? Ja känner mej glad o ledsen på samma gång. Glad för att ja äntligen har fått de efterlängtade sommarjobbet på Ica. O kommer få jobba me mina pluttar Carro o Linn. Jag har ju vatt där o tjatat sen förra sommaren o nu äntligen har ja gått det. Så visst e ja glad. Men i dag är det den 14 april och den 14 varje månad är ingen hitt för mig. Skulle rent utsagt säga att jag HATAR den här dagen. Hur roligt ja än har på den dagen, så känner jag något här inne, något som kasnke inte alltid visar sig, men det finns här inne. En påminelse om Saknad. De är precis vad jag känner i dag, Saknad. jag vill bara ha dig här så ja får höra din röst. Ni förstår inte hur det här plågar mig, varöfr måste sånt här hända? varöfr kan man inte alltid få ha den man älskar hos sig ? Ni som inte har förlorat någon ni älskar, kan inte förstå hur ja känner det. Går inte att förklara hur det känns, att alltid gå med en saknad som finns där inne. Att alltid veta att man aldrig kommer få träffa personen igen. Jag har den tanken med mej varje dag. tanken att jag aldrig mera kommer att få träffa min farfar. Jag kommer aldrig få krama honom och fråga hur han mår. Jag kommer aldrig mer få höra hans uppmuntrande ord. Jag kommer alltid sakna honom och Älska honom. Han är min farfar o han var och är den bästa farfarn. R.I.P Farfar <3